04/08/2026
På mitt kylskåp finns den här bilden av mig omgiven av fåglar. Då brydde jag mig nog inte om varken duvor eller måsar men ritade gjorde jag. Jag var inte riktigt inkluderad bland de andra barnen men älskade att jag kunde skapa min egen verklighet med pennan, penseln, kritorna eller vad som nu fanns tillgängligt. Sedan har det fortsatt vara så. Den lilla Elin i sina röda hängslebyxor var kanske blyg men bestämde tidigt att det var konst jag skulle hålla på med i någon form även om det var väldigt diffust hur. Med tiden har jag omfamnat min livliga fantasi och allt som gör mig mer udda på insidan än utsidan.
Och en egen liten värld fortsätter jag att bygga.
-
On my fridge, there is this picture of me surrounded by birds. Back then, I probably didn’t care much about pigeons or seagulls, but I certainly loved to draw. I wasn’t really part of the group of other children, but I loved being able to create my own reality using a pencil, a paintbrush, crayons, or whatever else was at hand. That has remained true ever since. The little Elin in her red overalls might have been shy, but she decided early on that art—in some form—was what she wanted to pursue, even if the details were vague. Over time, I have embraced my vivid imagination and everything that makes me more eccentric on the inside than on the outside.
And I continue to build a little world of my own.
Så här ser en del av den ut just nu, skapad av gammalt och nytt, söndersågat och ihopsatt, målat och spacklat. Jag säger ofta jag vill inreda så jag trivs själv för jag tror det smittar av sig till er som kommer in.
-
This is what part of it looks like right now—created from a mix of old and new, cut apart and put back together, painted and filled. I often say I want to decorate in a way that makes me feel at home, because I believe that feeling rubs off on those who walk through the door.
